På gott och ont så tog tillverkare fram APS-C formatet, baserat på det gamla APS-systemet som fanns ett kort tag. Fördelen är att det gick inte åt lika mycket kiselyta, och även glas kunde göras mindre i objektiven, varav allt blev lite lättare samtidigt.

Nackdelarna med mindre sensor ska dock inte underskattas.

  • Mindre yta för att samla upp ljus.
  • Vad fotografer brukar kalla "3D" - det vill säga hur pass övertygande bilden är verkligheten. Egentligen är det en magisk svårdefinierbar kombination mellan skärpa, skärpedjup, kontraster och dynamik.
  • Ställer högre krav på optiken.

Har någon tänkt på det här med Hasselblad och den nästan mytomspunna laddningen runt namnet. Men vad en Hassleblad egentligen är att det är en mellanformat-låda (60mm X 60mm) med ännu större bildyta än klassiska 35mm och en samling värdiga Carl Zeiss-objektiv.

Tyska Leica har ju förstått detta länge. När de skulle gå digital med sin M-serie fanns det (troligen) inga tveksamheter på att det skulle vara samma format som det alltid har varit. Så i sin tyska ingenjörsanda tog de fram M9, som blev den första digitala rangefinder kameran.

Sony har börjat förstå detta nu några år senare och kavla upp ärmarna och titta lite smutsigt mot Leica, och spotta ur sig RX-1. En "kompakt"-kamera med samma klassiska fullformatssensor och ett fast ljusstarkt 35mm-objektiv från Zeiss. Bildkvalitén talar för sig själv. Jag är säker på att vi kommer få se fler digitala spegellösa 35mm kameror framöver, rentav ett helt nytt system.